Min favoritsvensk som inte alls lirar min vanliga typ av musik har släppt en ny platta! Det är ju så klart Armadillo King, som idag är ett band och inte en person som det var i början när jag började lära känna musiken.
För min del så började det när jag satt och lyssnade på lokalradion och de spelade en låten “Grave of Fools” av Armadillo King. Det visade sig vara en snubbe från Nyköping som egentligen heter Henning Ejnefjäll, och han gjorde all musik själv. Jag föll pladask för den låten. Efter ett par månader så släppte han låten “Borrowed Time“, som var minst lika bra, eller nästan bättre, även om det var två olika låtar med lite olika stuk. Men de låtarna fick mig att söka upp Henning, och jag fick en intervju med honom. Jag har intervjun kvar, jag har tyvärr inte publicerat den ännu av olika orsaker. Men jag ska försöka få till den också. Anyway, det var en väldigt trevlig intervju och han avslöjade för mig att han hade planer på en platta.
Det var plattan “A Drifters Tale” som kom förra året, och det var en fantastiskt bra platta. Du kan läsa recensionen här: http://www.crannk.com/crannk-reviews-armadillo-king-a-drifters-tale/.
Nu är Henning och Armadillo King tillbaka. Soundet är det samma. Ett sound som Henning vill beskriva som “Americana Noir“. En typ av mörkare form av genren som kanske bäst kan beskrivas med att inkludera stilar som folkmusik, countryblues, bluegrass, alternativ country, rockabilly, rotrock och heartland rock, enligt Wikipedia. För mig är det typ Bruce Springsteen, Tom Petty, Emmylou Harris etc. Men lite mörkare. Och jag kan bara hålla med, jag känner igen många influenser här. Det sköna med Armadillo King är att han har hittat sin egen stil och genre här.
En stor skillnad mot den musik jag hört med dem tidigare är att det har varit “karaktären” som varit huvudperson i låtarna, men den här skivan är annourlunda. Henning förlorade sin far förra året, och hela skivan är en väldigt personlig hyllning till hans far. Ett album där musiken är ett sätt att bearbeta sorgen. Det är ibland en sorgsen platta, men det är framför allt fin och vacker platta som har en bra blandning olika tempon, men där Armadillo Kings typiska noir hela tiden hörs. Det är en lågmäld platta, och det finns kanske inte så många “hits”, men det ett album med enbart starka låtar. Det är ett album där du måste höra alla låtar i rätt ordning och då får du en helhet. Tar du dig även tid att lyssna på texterna så hamnar du på en annan nivå. Det blir en väldigt känslosam upplevelese när man vet historien.
Henning är en fantistikt bra låtskrivare och hans röst passar så fint till musiken han framför. Som jag sa i början, jag föll direkt för musiken när jag hörde den för första gången, men den här skivan är på en annan nivå då den känns så personlig. Otroligt bra och känslosam, och min beundran för Henning som musiker bara växer. Sen ska jag inte förringa bandet. Det är otroligt duktiga musiker på den här skivan, men än så länge, så för mig är Armadillo King = Henning Ejnefjäll, för det var så jag upptäckte allt. Men det kan ju ändra sig.
Låtarna “Two Lives Apart“, “Inner Peace” är ett par favoriter, tillsammans med “I’ll find you in heaven” och “With you tonight“. Fyra låtar som verkligen får mina ögon att tåras. De får mig att tänka på de jag har förlorat och hoppas att få återse.
Summa sumarum, en otroligt vackert och fint album! Den är skön att ha i bakgrunden, eller om du bara vill ha bra musik, och dden passar perfekt när du känner saknad av någon. För mig är det min morfar. Trots att det ska vara “noir” så ger den mig ljus i mitt mörker. Se till att lyssna på den!! Om och om igen!
